janinasfoto.blogg.se

Första advent; plötsligt får jag syn på att solen visar sig och det är några minusgrader ute. Inget av dem har synts till på en evighet, bara en grå november. Snabbt på med sambons vinterjacka, alldeles för stor, och sandaler, alldeles för kallt. Springer ut och börjar fota. Inser att minneskortet sitter i datorn. In igen med min snabbaste fart, rundar ett av barnen (man får inte springa ned folk), hämtar kortet, i med det på vägen ut. Sambon ser irriterad ut och barnen undrande. Det de inte vet om är att jag har bara minuter på mig innan solen går ned, jag hinner inte prata. Puh, jag hann fota lite iskristaller och en tuja med solnedgången i bakgrunden.